I väntan på viljan

Ingenting är direkt roligt just nu, det känns som om min dag består av skola och försök att städa. Städning är normalt tecken på ohälsa från min sida eftersom de är associerat med ett lite lätt sjukligt kontroll och organisations behov, jag försöker skapa ordning i mitt inre kaos genom att arkivera mina teckningar och arrangera och arrangera om mina bokhyllor efter olika alfabetiska system. Men jag mår inte direkt dåligt, jag gör de snarare i brist på något annat att göra, de finns inget som kallar, mitt fokus är bra (för omväxlings skull) och jag har lite att göra så de få läxor jag får är gjorda på ett ögonblick. Jag gör de jag ska men det finns inte nog av det för att hålla mig sysselsatt och det finns inget jag vill. Jag vill inte gå ut, jag vill inte se på TV, jag vill inte rita, jag vill inte äta. Det känns som om jag försöker stå ut, som om jag väntar men... vad väntar jag på egentligen? Nyår kanske? Jag åker nog till Luleå. Tanken på det får det att pirra i magen lite, det är en känsla så det är nog bra.
Translation:
Nothing feels fun or exiting. I fill my days with school and cleaning. I tend to only clean when I'm depressed, I have a light case of OCD so when I'm sad or uppset I have to clean, I have to create order outside when it's chaos inside. But I'm not sad or uppset, just bored. There is nothing I want to do, I don't want to go outside, I don't want to draw or watch television. It feels like I'm enduring, awaiting something but what? Newyear maybe, I want to see Sara again.